”Det kändes tryggt att fira jul på sjukhuset”
Snart syns Estelle Eriksson, 5 år, på tv i Barncancerfondens julfilm. Där firar hon jul på sjukhuset, precis som hon och hennes familj gjorde under behandlingen för fyra år sedan.
Det kan låta tråkigt att tillbringa julafton på sjukhus men så minns inte Estelles föräldrar det.
− Det var jättemysigt. Det var fint att fira jul tillsammans med personalen. Vi var ju så mycket med dem under den tiden. Det kändes tryggt att vara där och veta att de tog hand om Estelle. Om vi hade varit hemma hade vi nog varit oroliga och inte fått samma julkänsla, säger mamma Amanda Eriksson.
På ett fotografi från julafton 2015 sitter ettåriga Estelle och äter risgrynsgröt med tomteluva på huvudet. Det är julduk på bordet och i bakgrunden syns granen. Det enda som skvallrar om att hon är på sjukhus är droppet.
Estelle fick faktiskt sin allra sista dos cytostatika på själva julafton, efter tio månader av operationer, strålning och mediciner.
− Hon lämnade sjukhuset i sin tomtedräkt, säger Amanda.
Eftersom Estelle var så liten när tumören, en ovanlig njurtumör, upptäcktes minns hon ingenting av behandlingen eller hur det kändes att vara sjuk. När hon var mindre beskrev hon det som att hon hade haft en dum klump i magen. Nu vet hon att det heter cancer. Hon visar sitt rum hemma i lägenheten i Stockholm. Den bästa grejen just nu är den trådlösa mikrofonen som hon fick i femårspresent. Hon älskar att sjunga och dansa. För det mesta märks det inte att hon har varit sjuk men hon blir trött snabbare än sina jämnåriga kompisar och läkarna vet ännu inte riktigt hur den starka behandlingen har påverkat kroppen. Estelle hade klarcellsarkom som kräver lång och intensiv behandling.
Efter cancerbeskedet följde en kaotisk tid för familjen men mitt i mörkret fick de ett positivt besked: tack vare en ny forskningsstudie kunde Estelles strålningsdos halveras.
− Just då var det inte mycket till tröst eftersom varje dag bestod av fastande, sövning, strålning och timmar på uppvak, men nu i efterhand tänker jag mycket på det. Om behandlingen hade varit dubbelt så lång hade biverkningarna säkert varit mycket värre, säger Amanda.
De nya forskningsresultaten kom bara någon vecka innan Estelles strålning påbörjades.
− Oftast pratar man om forskning som något som ska ge resultat i en avlägsen framtid, men för oss har forskningens betydelse blivit väldigt konkret, säger Amanda.
