Cykelloppet där åldern inte spelar roll

Under Ride of Hope cyklade drygt 300 deltagare en total sträcka på cirka 210 mil. Det spelar ingen roll om du är 18 eller 80 – under Ride of Hope cyklar alla mot samma mål – att samla in pengar till Barncancerfonden.

I år var det tionde gången som Ride of Hope genomfördes, och i år gick loppet mellan Umeå och Stockholm. Deltagarna kunde själva välja om de ville cykla hela sträckan på 120 mil, om de bara ville delta enskilda dagar eller under den avslutande helgen.

Att cykla i snitt 20 mil om dagen i åtta dagar är ingen enkel utmaning, oavsett hur vältränad du är – eller hur gammal du är.

– Alla som cyklar gör det för Barncancerfonden. Det spelar ingen roll vem som är bäst eller sämst, allas insats har lika stort värde, säger Frida Mellström, som med sina 18 år var loppets yngsta deltagare.

– Jag kanske är lite konstig på det sättet. Cyklingen är mitt intresse, och det är inte så många i min ålder som cyklar, säger hon.

Intresset har hon ärvt efter sina föräldrar, som båda har varit med i Ride of Hope flera gånger. Frida var i samma grupp som sin mamma Anna, medan pappa Krister cyklade i en något snabbare grupp de flesta dagarna. Att hon var yngst i gänget var inget som hon tänkte speciellt mycket på.

– Jag kör med ett team hemma och där är det inte så många i min ålder, så jag är van vid det. Men jag hade inte räknat med att det skulle vara så positiv stämning under Ride of Hope, efter ett tag blev gruppen nästan som en familj och alla peppade och stöttade varandra, berättar Frida.

En cyklist som imponerade lite extra på Frida var Curt Löfqvist, som med sina 80 år var loppets äldsta deltagare. Även han har cyklat delar av Ride of Hope förut, och i år var första gången han var med hela veckan. 

– Det var jätteskojigt! Man kan inte tro det, men det var väldigt mycket skratt hela tiden, till och med i uppförsbackarna, säger Curt.

Curt började cykla vid 65 års ålder. Han tyckte att det var spännande att se om han kunde klara att träna upp sig, gick med i en cykelklubb och började cykla allt mer. Och Ride of Hope var en alltigenom positiv upplevelse för Curt.

– Det var mycket prat och mycket skratt, och väldigt roligt för mig att få cykla med lite yngre människor. Umgås jag med folk i min egen ålder tar det ju inte ens fem minuter innan alla börjar prata om sjukdomar, säger han.

För Frida var det inspirerande att se Curt ta sig an en så pass stor utmaning, och för Curt var det minst lika inspirerande att se att Frida valde att tillbringa en dryg vecka på cykelsadeln.

För Curt handlar cyklingen inte så mycket om prestation, utan snarare om att må bra och ha roligt.

– Det måste vara skojigt! Ska jag ge ett råd till yngre cyklister så är det just det. Man ska inte cykla och känna att det är lite småtråkigt, säger han.

Cyklingen är också ett sätt att koppla av, ta in naturen och tänka på annat.

– Jag använder cykling lite som andra använder yoga. När jag fortfarande jobbade så var jag betydligt snällare de kvällar som jag cyklat hem från jobbet, säger Curt. 

Både Curt och Frida har anmält intresse för att delta i nästa års Ride of Hope, och återväxten bland cyklisterna ser ut att vara säkrad för ett tag framåt.

– Mina kompisar tycker att det är jättehäftigt att jag cyklat så långt, och jag har faktiskt en som vill vara med nästa år, avslutar Frida.