Tonåringar behöver annat stöd än småbarn

En bild på ungdomarna Daniella, Adam och Sara som sitter och pratar på en trappa.

Cancersjuka tonåringar är i mino­ritet i vården och de brottas med andra frågor än cancersjuka småbarn. Därför ställer de andra krav på vårdpersonalen.
– Man får sällan en andra chans, säger barnsjuksköterskan Maria Olsson.

På barncanceravdelningen sticker de ut, tonåringarna. De är inte så många som de små barnen är. 

Jag har intresserat mig för gruppen sedan jag började jobba 1989. Jag tyckte först att de var utmanande. De är ju som vuxna, men ändå inte vuxna än. Det kan ta lite tid att lära känna dem, man kan inte locka med lek och såpbubblor. Men när man lär känna dem får man mycket tillbaka och det är spännande och roligt, säger Maria Olsson, barnsjuksköterska på barncanceravdelningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

På sjukhuset är tonåringarna ofta i minoritet, eftersom de flesta barn som drabbas av cancer är yngre. Miljön på barncanceravdelningen är utformad för yngre barn.

– Några av oss sjuksköterskor som arbetade på avdelningen tyckte att tonåringarna upplevdes ensamma på avdelningen, så vi började föra ihop dem och hitta på saker tillsammans med dem. Både utanför och på sjukhuset. Det var så ungdomsträffarna startade i Göteborg, säger Maria Olsson.

Tonåringarna har påbörjat sin separation från föräldrarna, men på grund av de behov sjukdomen ger behöver de föräldrarnas nära omvårdnad. Samtidigt spelar fortfarande kompisarna en viktig roll.

– Vi uppmuntrar dem att leva det normala livet med sin cancer så långt som möjligt. Vi frågar om deras vänner, och vi uppmuntrar att vänner eller pojkvän/flickvän ska vara med på sjukhuset, säger hon. Som konsultsjuksköterska kan vi hjälpa till att prata med de nära vännerna och pojkvän/flickvän. Det finns alltid en stor risk att vännerna försvinner på grund av rädsla för cancer.

Som tonåring kan de också behöva samtal med vårdpersonalen när föräldrarna inte är med. Det kan handla om att ta upp frågor som rör alkohol och droger, frågor om sex och om kroppens utveckling.

– Tonåringarna vill att vårdpersonalen ska ta första steget, de tycker att det är svårt att ta upp det själva. Det sker inte alltid under läkarbesöken, så sjuksköterskorna har en viktig roll säger Maria Olsson.

Barnsjuksköterskan Maria Olsson tipsar:

Så pratar du med en ­tonåring

  • Behandla tonåringar som vuxna, men låt de vara barn.
  • Var dig själv! Försök inte göra om dig.
  • Inse att de har ett liv utanför sjukhuset – prata gärna om det.
  • Som vårdpersonal behöver du vara närvarande mentalt, inte hos nästa patient när du är inne i rummet hos tonåringen. Man får ofta bara en chans.
  • Var lyhörd och lyssna in: vad vill just denna tonåring? De är individer!
  • Stå på deras sida vad som än händer.

Se och läs

  • Det röda bandets sällskap, en katalansk dramaserie om ungdomar på sjukhus. Bitvis overklig men bra.
  • Skam, norsk tv-serie som tonåringarna redan sett men som är bra att se som vuxen
  • John Green: Förr ­eller ­senare explo­derar jag (bok och film). Två cancer­sjuka tonåringar träffas och inleder en romans. 

Missa inte fertiliteten

Vissa cancerbehandlingar kan påverka den framtida förmågan att kunna få barn.

Därför är det viktigt att prata om vilka möjligheter som finns för att bevara fertiliteten. Vävnadsrådet har gjort filmer om att frysa spermier och ägg. Du kan se dem på barncancerfonden.se.

Relaterat

Sara, Adam och Daniella sitter på en träffa och kollar in i kameran.

”Det var bara bebisar överallt”

Livet på barncanceravdelningen är anpassat efter små barn, eftersom de sjuka tonåringarna är få. – Det hade varit roligare om vi varit flera, samtidigt vill jag inte säga så. Det skulle betyda att någon annan var sjuk, säger Adam Ekdahl, 14 år.

Text: Emma Olsson Foto: Anders G Warne Publicerades: 7 juni 2017
Barn&Cancer görs med stöd från PostkodLotteriet