Elise – supersnöret blev ett färgglatt minne av en jobbig tid

Elise blev sjuk som ettåring, en hjärntumör stort som ett äpple. Kaos, förtvivlan och tårar. Sedan dess har det gått två år med många operationer och behandlingar. Mamma Lisanne berättar om Elises historia.

SuperSnöret har kunnat ge henne och oss lite glädje under denna tuffa period. Vi har använt snöret som förberedelse, men mest som ett sätt att förklara för henne sammanhanget i hennes sjukdomstid och hur modig vi tyckte att hon var.

Nu är hon tre år och kan namnet på alla pärlor. Hon sätter själv ord på sin historia med hjälp av dem. Elise tycker att den rosa, glittriga kiss-och-bajs-pärlan (för katerisering eller lavemang) är finast och att de lila trianglarna hon fick för dubbelduscherna är sämst. Hon fick en rosa bra-dag-pärla när hon fick en liten lillasyster och en grön dålig-dag-pärla när hon fick epilepsi. Hon har fått strålning 32 gånger och varje dag när hon vaknade från narkosen frågade hon om en strålningspärla. 

Snöret blev längre och finare. Ibland kan jag fortfarande inte fatta vad hon har gått igenom och vad vi har gått igenom. När jag då tittar på snöret och tillsammans med Elise pratar om det kommer jag ihåg att det även fanns så många fina moment. Födelsedagspärlan tycker jag själv bäst om för den låter mig vara tacksam för varje år och dag som vi får ha henne.

Nu hänger snöret i köket som ett färgglatt minne av en jobbig tid. På slutet finns blommans pärla, symbolen att behandlingen är färdig nu. Vi som föräldrar kommer alltid att minnas, men nu kan vi även visa andra i vilken ordning allting har hänt, vilka bra dagar som fanns med och hur modig vår treåriga dotter faktiskt har varit och fortfarande är.

Hoppas att SuperSnöret även kan göra en liten skillnad för er!

Med de varmaste hälsningar
Lisanne, mamma till Elise