Relationer

En cancersjukdom och behandling påverkar inte bara den som får sjukdomen utan hela familjen och andra runtomkring. Det här kapitlet handlar om hur relationer till nära och kära kan påverkas och förändras av cancern.

Relation till familjen

När en familjemedlem blir sjuk påverkas hela familjen. Det är inte bara den som blir sjuk som kan hamna i kris och brottas med svåra tankar och känslor, oro och sorg, utan även de runtomkring. Ibland håller man saker inom sig för att skydda varandra och inte riskera att göra någon ledsen eller mer orolig. Men för många kan det hjälpa att prata om sjukdomen och tankarna som uppstår. Många upplever att sjukdomen gör att de kommer närmare medlemmar i familjen.

”Det fanns alltid någon där, både på sjukhuset och hemma. Hela vår värld var innanför fyra väggar och där finns bara vi. Ofta pratade vi om hur jag mår och eftersom föräldrarna är där hela tiden så är det dem man pratar med. Vi hade väldigt bra relation innan, men nu är de mina bästa vänner.”

Men den oro som familjen känner kan ibland ta sig uttryck även på andra sätt. ”Föräldrarna ser en fortfarande som sjuk och det blir svårt att göra saker. Även om du själv känner dig frisk kan föräldrarna tycka att man är för sjuk för att till exempel umgås med vänner eller festa.”

Resan genom beskedet och behandlingen påverkar självklart inte bara dina föräldrar. I många fall resulterar det också i en förändrad relation till dina syskon. Tillsammans upplever man många svåra stunder. Men som bror eller syster till någon med cancerdiagnos kan det vara lätt hänt att man känner sig ensam och bortglömd.

”Min lillebror är en ganska känslig person och under tiden jag var sjuk blev han ännu mer känslig. Jag har fått veta att han ofta sprang till mina föräldrar och var orolig för min skull. Jag tror också att han har haft det jobbigt när allt bara handlat om mig och han har verkligen fått stå tillbaka under den här tiden. Han har säkert påverkats mycket mer än vad jag tror.”

Om du känner dig utanför gemenskapen hemma är det viktigt att du berättar det för familjen. Försök att vara konkret och positiv. Fokusera inte på det dåliga, utan snarare på hur du skulle vilja att det var. Berätta att du ibland kan känna dig utanför och att du också vill vara med och exempelvis käka pizza. De svåra stunderna är många, men många är också de fina ögonblicken när man kommer varandra närmare.

”Innan jag blev sjuk fick jag aldrig någonsin vara inne i min brors rum. Men efteråt var jag välkommen och dessutom blev hans kompisar väldigt snälla. Jag kunde få sitta och spela FIFA med dem, trots att de är tre år äldre.”

Relation till vänner

Föräldrar, syskon och inte minst vänner kan känna sig osäkra på vad de borde göra i olika situationer. Men samtidigt fyller de viktiga funktioner. Det kan handla om att hjälpa till att ta hem skolböcker till dig eller berätta vad som hänt i skolan. Eller så kan det helt enkelt bara handla om att lyssna och visa att man hela tiden finns där.

”Jag tycker själv att det är bättre att bara höra av sig och säga att man finns där i stället för att fråga hur någon mår hela tiden. Då vet man att någon finns där och att man kan prata när man känner för det. Sen är det också viktigt att inte bara prata om negativa saker. För många är det svårt att förstå, men även någon som är sjuk i cancer kan ibland ha dagar när man mår bra. Då är det viktigt att ta vara på den tiden och göra roliga saker.”

Att kunna sminka sig. Att få umgås med vänner. Att få spela tv-spel. Trots cancern är du fortfarande en tonåring som vill göra helt vanliga saker. Och ibland kan det vara riktigt skönt att alla runtomkring för en stund glömmer bort att man är sjuk och bara behandlar en precis som vanligt.

”Alla mina kompisar vet om att jag är sjuk, men det är jag som säger ifrån om jag inte kan vara med på något, i stället för att de ska låta bli att göra saker. De ställer upp och behandlar mig på samma sätt som om jag var frisk. Det känns väldigt befriande.”

Men personliga relationer förändras och kanske har du en pojk- eller flickvän du inte vill belasta med hur ofta hen ska hälsa på, eller som gör slut. Är det då för att du har cancer, för att det är skrämmande, för att du har tappat håret, att du är tråkig? Eller hade det tagit slut ändå?

”Han grät när jag berättade. Till en början var han som vanligt. Vi snapade varandra flera gånger om dagen. Men ju mer tiden gick var det som att han stängde av. Han kanske blev rädd. Jag blev jätteledsen såklart. Det var svårt att bli sjuk igen och samtidigt hjärtekrossad, det gjorde det inte lättare. En kompis till mig som också var sjuk var med om något liknande. Hon var också ledsen. Men vi pratade om att varken hon eller jag hade haft kärlek som prio där vi befann oss då. Då och nu har jag bara som prio att älska mig själv. Jag måste lära känna mig själv innan jag släpper in en annan människa som får lära känna det som är mitt nya jag.”

Kanske blir det svårt att ha sex för att du mår dåligt, är trött, svag, har ont, på grund av operationer och på grund av sköra slemhinnor. Kanske går det inte att prata med föräldrarna om det?

”Det var svårt att prata om sex innan jag fick diagnosen, men det blev ännu svårare sen.”

Ibland kommer stunder när vänner ställer upp utöver det vanliga och överraskar en på bästa möjliga sätt.

”När jag kom till hockeyträningen en dag såg jag att det var två andra som hade rakat av sig håret. Innan hade de riktigt ’hockey-flow’, men de rakade av det. Nu var jag inte ensam om att komma till träningen utan hår och därför blev det en helt annan grej.”

Det kommer säkert även att komma stunder när det enda du vill göra är att prata om vad du går igenom.

”Innan man blev sjuk var cancer en läskig grej. Det är något man inte pratar om, men jag känner att jag inte har haft något emot att prata om det och förklara vad det innebär.”

Ibland kan det också kännas skönt att prata med någon som har varit med om något liknande. Då finns bland annat olika sociala plattformar och forum du kan vända dig till. War on cancer och Ung cancer är exempel på sådana forum där du kan få stöd av andra. Du kommer antagligen känna som att det finns en tyst förståelse mellan dig och andra på forumet som gör att det känns som att ni kan prata om vad som helst, både cancer och annat. Men ett bra stöd går att hitta på många olika platser.

”För mig personligen kan ett bra stöd vara någon utomstående, typ en sjuksköterska, för dem känner man lite. Man kan ha ett vanligt samtal och inte prata om sjukdomen. Jag tycker inte att det är svårt att prata om det utan jag vill bara inte tänka på det. Jag pratar hellre om något roligt.”

Men trots alla samtal med vänner och familj finns det fortfarande en sak som utomstående inte kan förstå.

Känslan av att få beskedet, känslan av att gå igenom behandlingar och känslan av att inte veta vad som kommer att hända. Helt enkelt känslan av att vara du, just i detta ögonblick.

”Folk förstår inte hur man mår, det kan de inte göra. Många säger att de förstår, men det gör de inte. Och folk säger det för att vara snälla, men de vet verkligen inte för att de inte haft cancer. Det är bara vi som vet hur det egentligen är.”