"Superhjälptar" mot cancer

Det finns ganska många som på ett eller annat sätt ger superbra hjälp till barn som har cancer.

Tidigare har det i mina inlägg här skymtat förbi Barncancerfondens egen lokala verksamhet och Projekt 322. Tidigare har vi själva tagit del av evenemang som Min Stora Dag har bjudit in till. En annan organisation som jag själv är mycket imponerad av är Ung cancer. Deras målgrupp är unga vuxna, så det är lite vid sidan av vår situation, men vad jag tidigt imponerades av var deras förmåga att använda sociala medier.

Målgruppen är ju för all del uppvuxen med möjligheter som vi dinosaurier med viss möda lyckas utnyttja flera år efter de unga. Dessutom är de aktiva vad gäller rent praktiska problem gentemot myndigheter, sjukvård med flera. Där finns en del att lära av det.

Några av Julias favoriter är Superhjältar mot Cancer, eller som hon själv säger Superhjälptar. De hjälper ju barn med cancer, så det är klart att de är Superhjälptar. Julia värderar dem nästan lika högt som Barncancerfonden, vilket är en mycket hög rankning.

Igår annonserade de att de skulle finnas på plats i Landvetter under en timme på dagen idag. När Julia fick höra det ville hon åka dit. Det tar ungefär lika lång tid att köra dit hemifrån oss, som till sjukhuset i Borås, så det är klart inom räckhåll. Julia träffade dem en gång förra våren, så det var ett tag sedan. De blivit fler sen sist. Då träffade hon bara Batman och Spiderman.

Jag nämnde för henne att jag hade träffat på en supertjej också en gång. Julia var lite tveksam, för de som hon träffat tidigare var absolut killar, inte en enda tjej. När vi kom fram till Landvetter så åkte vi till det ställe som superhjältarna hade annonserat. Det var helt nära Landvetter kyrka som ligger vackert belägen vid sjön Gröen eller Landvettersjön. För en äldre generation lär sjön vara känd från Harry Martinsons självbiografiska böcker, men jag har glömt sammanhanget. Jag tror att han helt enkelt vandrade längs med sjön under sin luffarperiod, eftersom gamla landsvägen följer sjön i numera ganska mjuka kurvor på ett sätt som tilltalar nutida motorcykelåkare. Kurvorna var nog skarpare i Martinsons unga år förstås.

Vad superhjältarna inte hade talat om var att de var där under ett nationaldagsfirande arrangerat av Svenska kyrkan i Härryda-Landvetter. Nog hade vi väl förstått att de inte skulle vara där ensamma, men det här var ändå lite större arrangemang än vi hade trott. Julia och jag som kom dit för att träffa superhjältar hittade alltså så många nationaldagsfirande människor, att vi till att börja med hade svårt att hitta någonstans att ställa bilen. Vi fick klämma in den framför en container vid sidan av lite bråte på en grusplan som för övrigt var full med parkerade bilar. Sedan kom vi till ett fält med en scen, ett par hoppborgar och flera stånd för försäljning av bland annat second hand-kläder som stöd för något som gick mig förbi.

I folkvimlet hade vi svårt att hitta någon enda superhjälte, så vi satte kurs på en hoppborg istället, där man kunde hoppa en stund för 20 kronor. Det visade sig dock att jag inte hade mer än några enstaka kronor i kontanter, eftersom jag använt de pengar jag hade under dagen före för att köpa födelsedagspresenter till Gustav. Julia förebrådde mig i mild ton att jag hade köpt så många presenter att det inte hade blivit några pengar över. Inte heller fanns det ju någon i närheten som vi kände. I Alingsås hade vi alltid hittat någon att låna en slant av, men när man själv är utböling var inte det något bra alternativ heller. Någon uttagsautomat eller affär finns inte precis i närheten heller, så vi var verkligen kontantlösa.

Nåväl, vi gick fram till scenen istället, där Julia beundrade körsång framförd av församlingens barnkör. Efter bara ett par minuter fick vi syn på Spiderman. En förväntansfull Julia gick genast fram. Spiderman, som just pratat med ett annat barn, fick syn på henne och de gjorde en high five. Catwoman var bara en liten bit bort och Julia hälsade på henne med. Julia fick komplimanger för sin jacka med katthuvuden. Om någon vet att uppskatta sådant så borde det ju vara Catwoman. Även Batman kom vi i kontakt med så småningom, efter att ha strosat runt och lyssnat på körsången lite till. Julia undrade var Stålmannen var någonstans.

Superhjältarna delade ut visitkort med fyra hjältar på, men det var ju bara tre närvarande, så hon var ju tvungen att fråga dem var Stålmannen var någonstans. Han var upptagen på annat håll, så nu ser Julia fram emot att någon gång kunna träffa alla fyra. Vi får väl hålla ögonen öppna för det. När vi väl hade träffat och pratat med Superhjälptarna så var det dags att ge sig iväg hemåt igen. Vi kom strax efter det hade kommit en liten regnskur och åkte precis när det började regna rejält. Det var väldigt god timing alltså. På det hela taget en lyckad liten utflykt. Fast nog känns det lite udda att vi damp ner på ett nationaldagsfirande som vi egentligen tog någon större del i. Det var ju Superhjälptarna som var det viktiga!

/Magnus