Samtal med dinosaurier
Syskonstödjaren Gustav hjälper syskonen till cancerdrabbade barn att bli delaktiga på sjukhuset och att få utlopp för sina känslor.
Hej igen!
Nu tar jag nya friska tag efter en härlig påskledighet. Ett besök på Evolutionsmuseet är ett måste när man är i Uppsala. Det blev fina samtal om känslor man har när man har ett svårt sjukt syskon, tillsammans med Tyranosarus Rex och Brontosaurusar. Det kändes också viktigt att få förklara att det inte fanns dinosaurer när jag var barn. Vi gjorde också en utflykt till domkyrkan och hälsade på bland annat Gustav Vasa.
Man får vara med om mycket när man är med sitt sjuka syskon på sjukhuset. Olika vitklädda människor som inte alltid gör så roliga saker med en bror eller syster kan upplevas läskigt.
Vårdpersonalen är ofta duktiga på att tala om vad som händer och varför, men ibland finns det mycket undringar och frågor som inte mamma och pappa eller någon annan anhörig kan förklara. Då är ofta sjukhusleken ett bra redskap.
Här kan man få utlopp för känslor man har när man ser sitt sjuka syskon utsättas för jobbiga saker. Ofta är barnen ganska hårdhänta i sin hantering av nallen eller dockan. När man sedan kan komplettera genom att använda ”se höra göra” bilder när man förklarar vad som händer brukar det uppskattas av barnen.
Det är alltid mitt mål som syskonstödjare att se till att syskonen är med på sjukhus och är delaktiga i vad som händer även fast det kan vara otäckt ibland. Det blir lätt annars att dom upplever sjukhuset som något farligt och konstigt.
/Gustav