Så blev det inte

-Mamma, hur visste du egentligen att Nora var död? -Hon slutade att andas och jag hörde när hon tog sitt sista andetag. -Slutade hjärtat att dunka då? -Ja, det slutade dunka då men det hörde inte jag.

Jag hörde bara att hon inte andades mer.

-Men varför?

-Därför att hennes elaka klump i magen spred sig så det blev klumpar i lungorna och i huvudet. Till slut var de så många i huvudet så det blev en stor blödning i huvudet. Och då dog hon.

-Kan man inte leva med många klumpar i huvudet?

-Nej, det kan man inte.

-Jag tänker på Nora varje dag.

-Gör du det?

-Ja, gör inte du det?

-Jo, det gör jag. Vad tänker du när du tänker på henne?

-Vet inte. Allt möjligt. Att hon lekte med mig fast hon var sjuk.

-Ja, det tänker jag också på. Ofta när du är ensam och ber mig att leka så tänker jag på att det inte är så här det ska vara. Du och Nora hade ju varandra och det var ni som skulle leka.

-Ja, det tänker jag också på. Men så blev det inte.

-Nej.

(Dialog mellan Ivar och mig)

//Lena Forsaeus