Hur mitt engagemang för Barncancerfonden startade

Jag började cykla för en sex, sju år sedan. Antog en utmaning om att cykla ett fem mil långt lopp, Tjejtrampet i Stockholm, tillsammans med mina arbetskamrater.

Jag körde på en lånad cykel och tog mig väl runt på en hyfsad tid. Året därpå köpte jag en egen silverfärgad Merida och förbättrade tiden något, jag slog framförallt mina arbetskamrater vilket kändes allra viktigast just då.

Något år senare så träffade jag en tjej på gymmet där jag tränar som frågade om jag ville hänga med och träna för en klassiker. Alltså loppen Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Det lät lite väl avancerat men jag bestämde mig för att hänga med men att själv satsa på Tjejklassikern, alla lopp i kortare form.

Fullföljde alla loppen och det visade sig att jag var rätt bra på just det här med att cykla. Jag började intressera mig mer för cykling. Började cykla i grupp med min lokala cykelklubb. Testade även de långa loppen i en klassiker och cyklade en hyfsad Vätternrunda. Jag började läsa bloggar och hänga på olika cykelsajter på nätet där jag letade efter nya lopp och roliga utmaningar.

Hade på ett tidigare skidläger träffat Sara, en tjej som jobbade på Rynkeby Sverige. Hon hade sommaren innan cyklat till Paris, någonting som lät helt galet. Hur kan man cykla till Paris? Dit flyger man väl? Jag googlade runt lite och plötsligt så hamnade mitt namn på en ansökningslista till Team Rynkeby.

När man skulle ta ut de svenska lagen så tror jag att min ansökan hamnade längs ner i högen, men av flera olika anledningar så fick jag en till slut en plats i ett av Stockholmslagen. Nu var planen att jag tillsammans med Team Rynkeby Täby skulle cykla hela vägen till Paris.

// Sanna