Att få komma tillbaka
Barncancerföreningarna brukar ordna med fikakvällar på barncanceravdelningarna. Har man egen erfarenhet av barncancer så vet man hur kaotiskt allt kan vara på en barncanceravdelning.
Att då få träffa någon som har sjukdomstiden i bagaget så inger det hopp. Hopp om ett liv efter sjukdomen. Sen är det ju förstås mysigt med lite "gofika" som omväxling till sjukhusmaten. Här får ni ta del av en reflektion från fikafixarna ”team Elsa” efter en onsdagsfika på avdelningen 322 i Göteborg.
”Det är så gott att komma till avdelningen och se att det sitter familjer där och väntar på oss. Varje onsdag. Ännu finare är det med de föräldrar som viskar tyst, nästan andäktigt; "när vi är klara här, när allt är bra, så vill vi också komma tillbaka och bjuda på fika ..." En av ledstjärnorna.
Att få komma tillbaka. Sedan.
Breda ostmackor till de som behöver de mest. Alla vi som sträcker ut våra händer till varandra - en så lång rad av mammor och pappor och andra nära, jag säger bara wow. Ni är fantastiska! Klockan var inte mer än halv sex när vi kom in i köket och det rådde redan en skön onsdagskänsla. Mammor i blåa soffan som delar dagens händelser med varandra på sitt vis, pappor på sitt och små barn som leker med droppställningen som en kärvänlig riddare intill sej.
Någon sitter och läser en kvällstidning, en mormor läser busstidtabellen och försöker hitta ett sätt att ta sej hem de tjugo milen. Det är skiftbyte i barnbarnets familj imorgon. Praktisk planering och logistik. En mormor och en farmor nära en familj med många barn. Långt från sjukhuset. Tänk om jag ändå hade en helikopter och kunde skjutsa henne ...
En familj har besök av vänner, de har just kraschlandat och fått diagnos. Flickan är blek och tagen men glad över att ha sina kompisar där. De leker, så som många ungar leker på 322:an, bilarna kör runt, runt, det är ett glädjefyllt spring i köket. Ett dropp som piper. "Ockulsion i pumpen." Orden man aldrig glömmer.
Vad betyder ockulsion egentligen? Osökt kommer vi in på ord. Ockulsion. Och sedan ordet frikassé. Som i hönsfrikasse. Minns ni också den kokta hönan som simmade i blek currysås i skolans matsal på det glada åttiotalet? Frikassé. Ockulsion. Skratt i köket. Det ärliga, självklara, äkta skrattet. Vad tusan är Ockulsion egentligen? Och varför hette det frikassé? Ett finare ord för "simmig soppa med höna"?
Många barn som gärna vill hjälpa till att fixa, händer tvättas, de skär gurka och tomater och vi äter tillsammans upp alla småkakor innan klockan ens är arton. En liten skara med barn som har sina syskon på sjukhuset. De har funnit varandra. Ett gäng nioåringar som vet vad livet handlar om. De busar. Man får ju göra så på onsdagsfikan. Man får börja med desserten och ta skinkmackan sen.
Mammor och pappor skrattar och gråter på samma gång. Någon svär och knäpper sedan händerna och ber. Man kan spela Yatzy istället för att räkna evighetslånga ekvationer i sjunde klassens mattebok. Man kramas och säger sen omedelbart att jag hoppas att jag aldrig någonsin mer träffar dej. I alla fall inte här. Gärna någon annanstans. När allt är bra. Fullbelagd avdelning och fyra familjer på 321:an.
När jag kör hem över broarna i nattmörkret så är min enda tanke; - Hur kan det vara så här? Tack för ikväll 322:an."
Har du också egen erfarenhet av barncancer och känner dig redo för bli en fikafixare? Kontakta då din lokala föreningsinformatör för mer information.
//Johanna Perwe