Elis

Elis på blå stol

Den finaste gåvan - en helt vanlig jul.

Veckorna före jul är alltid speciella. Vi planerar för att vara med familj och vänner, vi bakar, pyntar och ger liv till familjetraditioner. För vår familj blev förra julen speciell på ett annat sätt. Två veckor före julafton fick vår 5-åriga son Elis diagnosen Burkitts lymfom.

Förra sommaren hade Elis ofta ont i magen. Innan vi förstod orsaken till smärtorna hade två långa månader gått. Under tiden blev han tunnare. Så när Barnkirurgen på Universitetssjukhuset i Linköping hittade en förändring på Elis tunntarm blev alla lättade. Elis opererades och mådde bättre. Av rutin skickades en bit av tunntarmen till patologen.

Två veckor före jul fick jag ett samtal som drog undan mattan för oss alla. Elis hade cancer i magen, Burkitts lymfom är ovanlig och aggressiv. Läkaren förklarade att prognosen är god och att vi behövde packa för att vara på sjukhuset över jul och nyår.

Det är underligt hur snabbt vi anpassar oss till det onaturliga. Från första dagen var Elis behandling svår, han tappade håret och förlorade vikt. Ändå infann sig julstämningen emellanåt bland plastgranar, porslinstomtar och pappstjärnor. Vi pyntade tillsammans och från förskolan kom julhälsningar. Hur skulle tomten hitta oss när vi inte var hemma? Elis och tvillingsystern Disas oro stillades av fantastisk personal som överraskade med sång och paketutdelning. Tomten hade visst glömt en hel säck i korridoren. Långbord trollades fram av släkt och vänner, vi åt gott, sjöng och öppnade paket nästan som andra jular. Och Elis kunde fokusera på vår glädje och värme.

Kring nyår är det normalt för familjer att se framåt, att drömma om och planera mysiga saker under det kommande året. Men för vår familj blev förra nyåret ett undantag.

Jag minns hur starkt jag höll fast vid en enda framtidsdröm under tiden på sjukhuset, att Elis skulle klara sig. Att han skulle få fortsätta vara med oss. Behandlingen följde en tydlig struktur i fyra månader, den var tuff och lyckad. Därför vill jag nu tacka alla inom barncancervården för att vår pojke lever idag och tack till dig som läser detta – med ditt stöd kan fler barn överleva cancer.

Idag mår Elis bra och vi har hunnit planera många härliga aktiviteter för året som kommer. Han utvecklas så fint och vi är enormt stolta över honom.

Patrick, Elis pappa