Biomarkörer för strålningsinducerad hjärnskada hos barn med hjärntumör
Biomarkörer för strålningsinducerad hjärnskada hos barn med hjärntumör
Hjärntumör är den näst vanligaste cancerformen hos barn, och representerar nästan en tredjedel av all barncancer. Ökad överlevnad och fler långtidsöverlevare har lett till ökat fokus på livskvalitet efter avslutad behandling. De patienter som behandlats med strålning mot centrala nervsystemet i kombination med kemoterapi är särskilt utsatta vad gäller sena komplikationer som t.ex kognitiva nedsättningar, hormonella rubbningar, kärlförändringar i hjärnan, sekundära hjärntumörer, och hjärt- och kärlsjukdom.
På senare tid har protonstrålning använts allt mer på barn med hjärntumör. Protonstrålning kan ges mer fokuserat mot tumören, och ger mindre strålning mot frisk hjärnvävnad jämfört med fotonstrålning. Studier har visat att protonstrålning leder till mindre seneffekter, men antal studier är fortfarande få.
Biomarkörer för neurodegeneration kan användas för att diagnostisera hjärnskada. Neurofilament light chain (NfL) är en biomarkör för axonal skada och neural celldöd, och kan spåras både i ryggmärgsvätska och blod. Andra tänkbara biomarkörer är tau and p-tau som setts öka hos leukemipatienter, och GFAP och UCH-L1 som rapporterats som kandidater för traumatisk hjärnskada hos barn. En optimal biomarkör för strålningsinducerad hjärnskada hos barn finns ännu inte. Genom att använda en relevant biomarkörpanel undersöker vi förekomsten av olika biomarkörer hos patienter som erhållit protonstrålning mot hjärntumör. Totalt 100 barn kommer att inkluderas och blodprover tas före, under och efter avslutad behandling. Resultaten kommer att jämföras med prover från 50 patienter som behandlats utan strålning och 50 friska kontroller samt korreleras till kognitiv funktion och MR-fynd utifrån uppföljning i klinisk praxis.