”Jag fokuserar på det jag klarar av”

Emma Lindstén drömmer om att bli polis, men hon vet att det inte kommer att bli så.

– Jag kommer aldrig att kunna ta körkört, så det går inte. Så just nu är väl drömmen att hitta ett jobb, säger hon.

Efter en komplikation vid behandlingen mot AML (akut myeloisk leukemi) drabbades Emma av syrebrist, som orsakade en hjärnskada. Det innebär att det är svårt för henne att komma ihåg det hon läser och att hon hela tiden kämpar mot sin hjärntrötthet.

– Hjärnan orkar inte, den stänger av sig. Hela huvudet brinner, känns det som, och jag är inte där fast jag är där. Och sen är det jättelång återhämtning, det kan ta fem veckor, inte bara över natten, säger Emma.

Därför tog det fem år att avsluta gymnasiet. Hjärnskadan orsakade också en synnedsättning.

– Jag själv tycker att det är en utmaning. Jag kan inte bli det som jag vill bli, det är mycket som hindrar mig, säger hon.

Genom Barncancerfondens Maxa livetsatsning har Emma fått kontakt med Novare Peritos, ett företag som arbetar med att hjälpa unga vuxna med funktionsnedsättningar att hitta rätt arbetsgivare eller utbildning.

Än så länge är samarbetet ett försöksprojekt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Men Novare Peritos var också med när deltagare i Barncancerfondens Maxa livet-projekt hade en temadag om studier och arbetsliv i våras.

Emma behöver arbetsträna för att testa hur mycket hon orkar, och ska precis börja ringa runt till olika företag nära där hon bor, för att få provarbeta. Det var ett av tipsen från Novare Peritos.

– Novare Peritos är jättebra tycker jag. De ser inte ens problem utan vad jag klarar av att göra och det är det jag gillar. Även om man har många svårigheter fokuserar de på vad jag klarar att göra, då känner jag mig normal.

Handledningen startade med ett individuellt samtal. Emma och arbetscoachen kunde hitta hennes förmågor och ta reda på hennes utmaningar. Kunskapen från Novare Peritos kompletterar hon med stöd från Arbetsförmedlingen.

– Jag får den hjälp jag behöver – det är en bra kombination.

"Jag är fortfarande påverkad av det som hände, men jag är glad att jag lever."

Emmas skoltid var tuff, säger hon. Inte bara på grund av inlärningssvårigheten och synskadan, utan också för att hon blev retad. Andra elever kallade henne ”cancerbarn”.

– Jag ser ändå ganska positivt på livet, jag får ta det som jag kan få. Humöret går lite upp och ner och det är typiskt att jag fortfarande är påverkad av det som hände, men jag är glad att jag lever.

Sena komplikationer drabbar så många som 70 procent av alla som behandlats för cancer som barn. Emma försöker begränsa hur mycket hjärntröttheten får tillåtelse att påverka vardagslivet, hon gillar att röra på sig och att vara med kompisar eller sin pojkvän.

– Jag är ljudkänslig och det är också krävande och ansträngande. Mina vänner har förståelse, och jag struntar lite i att jag är trött – jag måste få leva också.