Cancer som drabbar tonåringar
Tonåringar drabbas av andra diagnoser än barn. De får det också tuffare psykiskt. – Just när du är tonåring är det viktigt att känna sig som alla andra och att då få en svår sjukdom kan vara väldigt jobbigt, säger Gustaf Österlundh, barncancerläkare på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.
Typiska cancerdiagnoser som personer drabbas av i tonåren är Hodgkins lymfom, Ewingsarkom, hjärntumör och osteosarkom. De kan också få sjukdomar som leukemi och non-Hodgkins lymfom, men det vanligaste är att sådana sjukdomar drabbar yngre barn. Neuroblastom kommer nästan alltid innan barnet fyller fyra år.
– Olika diagnoser dominerar i olika åldrar. Det finns till exempelvis ett tidsmässigt samband mellan skelettcancer och när människor har en tillväxtspurt i tonåren, säger Gustaf Österlundh.
En form av skelettcancer som ofta uppträder i ungdomsålder är osteosarkom. Tumörerna kommer ofta kring skelettbenens slutändar i knäet, men kan också angripa andra skelettben i kroppen.
Många gånger kan det dröja innan diagnosen osteosarkom kan fastställas. Svårigheten kan i vissa fall bero på det aktiva liv som många tonåringar lever.
– Många ungdomar idrottar och om du då har ont i benet är det inget konstigt. Det kan ta veckor och månader innan patienten får rätt diagnos.
Hodgkins lymfom är den allra vanligaste cancersjukdomen bland ungdomar. Den som drabbas får förstorade, oömma lymfkörtlar. Ofta sitter de på halsen, men de kan också uppkomma i buken och bröstkorgen. Diagnosen har mycket goda prognoser.
– Majoriteten av de som får Hodgkins sjukdom blir friska. Det handlar om 90–95 procent, säger Gustaf Österlundh.
Ewingsarkom är en annan cancersjukdom som uppkommer i tonåren och påminner om osteosarkom. Den kan ge tumörer både i och utanför skelettet. Den drabbade får lokal smärta, ofta under en längre period.
Mjukdelssarkom, där tumörerna kan sitta både i muskler och annan mjukvävnad kan både tonåringar och yngre barn få. Likaså är det med hjärntumörer. Barn och ungdomar som behandlats för en hjärntumör kan i många fall drabbas av komplikationer i efterhand, till exempel kognitiva nedsättningar. Det kan vara svårt för en ungdom att acceptera.
Gustaf Österlundh tycker inte att behandlingen för en tonåring skiljer sig mot ett yngre barns behandling. Att få en stamcellstransplantation som sexåring kan vara lika fysiskt jobbigt som att vara med om det som ungdom.
Sjukdomsförloppet skiljer sig inte åt för barn och ungdomar, utan det är snarare diagnosen och patientens egenskaper som avgör. Den stora skillnaden mellan barn och tonåring som drabbas av cancersjukdomar ligger på det psykosociala planet. Medan ett ungt barn kan ha lätt att glömma att det är sjukt påminns tonåringen ofta om sjukdomen, vilket gör att han eller hon kan må psykiskt sämre än det lilla barnet.
– När du är sjuk blir du beroende av dina föräldrars omvårdnad. Eftersom tonåringar egentligen vill frigöra sig från sina föräldrar kan det bli svårt.
Det kan bli ensamt för ungdomarna på barncanceravdelningarna, eftersom det mestadels är yngre barn där.
– Tonåringar blir mer udda fåglar på barncanceravdelningarna. Internationellt har sjukhus försökt att bygga upp avdelningar för unga vuxna. En 15-åring och en 25-åring har i regel mer gemensamt än en 15-åring och ett ungt barn, säger Gustaf Österlundh.
Hans tips till föräldrar vars tonåring har drabbats av cancer är att vara lyhörd för att deras ungdomar behöver både integritet och omvårdnad.
– Det är inte alltid en helt lätt balansgång. Jag tror att det är en större utmaning för föräldrar som har tonåringar som drabbas än de som har små barn.
