Hej! Jag förstår inte riktigt syftet med artiklarna om försäkringskassan. Det skulle vara intressant att få se en sammanställning av svaren t ex hur många som svarat och hur gamla erfarenheterna är. Jag tror tyvärr att ni vinklar artiklarna på ett felaktigt sätt och inte hjälper familjerna i kris.

Har man ett cancersjukt barn ställs allt på ända. Det framgår redan i första artikeln att kuratorn har gett familjen ett dåligt råd om att söka vårdnadsbidrag istället för att upplysa färäldrarna om att de ska ha tillfällig föräldrapenning för svårt sjukt barn. Med tanke på hur behandlingen av ett cancersjukt barn ser ut skulle jag tro ett det generellt sätt är olämpligt att ha ett vårdnadsbidrag.

Vi har själva haft några duster med försäkringskassan och då framgick det med all tydlighet att de inte är vana vid att hantera detta. Ett av skälen är förmodligen en ovana skapad av en tidigare praxis att sjukskriva föräldrarna. Det är först med regeln om tillfällig föräldrapenning för allvarligt sjukt barn och de nya sjukskrivningsreglerna som detta har börjat ändras.
För oss har det inte känts orimligt att lämna in ett nytt läkartyg var tredje månad, behandlingarna går ju i vågor och det varierar ju stort mellan olika protokoll.

Det skulle nog vara lättare för föräldrar om Barn&Cancer publicerad en lista på hur man ska hantera olika försäkringsbolag. För t ex Trygghansa räcker det med ett intyg om svårt sjukt barn samt antal dagar som föräldrarna har VAB:at.

När det gäller artikeln om Victor är det bara att beklaga. Det vore önskvärt att systemet tillät att gå tillbaks genom de olika turerna med arbetslöshet föräldrapenning och TFP. Det som gällde vid första föräldrapeningen borde få följa med till sjukskrivningen. Det är i alla fall tur att det endast gäller de tio dagarna som en arbetsgivare skulle ha betalat i det fall det funnits en arbetsgivare. För att göra något åt de här tio dagarna krävs ju ett politiskt beslut.

Tyvärr måste jag också säga att både våra egna upplevelser och det jag har läst också visar många kuratorer på sjukhusen hänger med väldigt dåligt i vad som gäller hos Försäkringskassan och andra instanser. Hade det varit för mycket begärt av tex kuratorn i fallet Victor att veta/ta reda på vilka regler som fanns vid arbetslöshet, kontakta arbetsförmedlingen och sedan ordna sjukskrivningen? Även om systemet är stelbent så är det väl kuratorernas uppgift att parera detta åt föräldrarna?

Ibland orkar man inte, livet blir totalt upp och nedvänt självklart borde systemet vara byggt så att inte ekonomin var ytterligare ett orosmoment. Däremot finns det ju inga system, inga pengar som kan ens komma i närheten av att kompensera den oro och sorg man upplever, litet konstigt blir det att blanda ihop det. Det som ska ersättas är ju inkomstbortfall för föräldrarna inte tragiken i att få ett svårt sjukt barn.
När det gäller inkomstbortfall är jag glad om det kontrolleras. Noga. När det finns en gemensam summa pengar att spendera för allt, så ser jag mycket hellre att man kontrollerar, kräver läkarintyg och vad man kan. De gemensamma pengar som blir över skulle då istället kunna läggas på att förbättra vården, utveckla forskningen om ovanliga cancerdiagnoser.
Sen är det självklart att det känns fyrkantigt, att man kan känna sig kränkt, men där borde kuratorerna komma in som experter på de system som finns runt barnen och föräldrarna.
En del av de exempel ni presenterar i artikeln är hårresande. Det skulle vara intressant om Försäkringskassan gick in och komenterade de olika fallen som typexempel, vad gäller när en 9 åring ska till cellgiftsbehandling och vad kan ha hänt i fall inte TFP beviljats för detta?

Min son genomgick två benmärgstransplantationer och det tog drygt två år innan han var tillbaka på dagis. Med ett års reflektion tycker jag att Barn&Cancer kunde angript dett på ett mer konstruktivt sätt.

Med vänlig hälsning
Max