Hej!
Så här i lågkonjunkturens tider vill kommunerna spara på alla extrainsatta resurser de kan och jag har upplevt att man vill placera alla barn och ungdomar, oavsett vilken slags funktionshinder och oavsett vilket grad av svårigheter de har, på Särskolan istället för att låta dem ha assistent på ordinarie skola. Jag har både erfarenhet i mitt arbete av hur ungdomar med relativt lindriga funktionshinder känner sig oerhört kränkta av tanken att gå på Särskola där andra barn och ungdomar med grava funktionshinder går och har utöver detta egna tankar om hur det skulle bli för min egen dotter om hon skulle bli hänvisad dit. Särskolan är naturligtvis väldigt bra många gånger men jag anser att det medför svårigheter att blanda barn/ungdomar med lindigra funktionshinder med dem som har grava sådana. Min dotter har i dagsläget assistent och har gått på vanlig förskola och skall till hösten gå in i 6-årsverksamhet. Just nu verkar det som om hon får behålla sin assistent men min oro är stor kring vilken frågställning som kommer att uppstå om assistenttjänsten skulle tas bort. Min dotter lider av komplikationer efter hjärntumör och är inte åldersadekvat samt har vissa svårigheter i sitt sociala samspel med andra jämnåriga. Trots detta trivs hon mycket bra och är nästan alltid glad. Ibland känns oron över något som faktiskt inte blivit aktuellt ännu väldigt tung att bära. Har ni några tankar kring detta?