Leukemi hos barn kallades förr blodcancer och karaktäriseras av en okontrollerad tillväxt av omogna förstadier till de vita blodkropparna i benmärgen.

Leukemicellerna tränger på olika vis ut den friska blodbildningen i benmärgen samt infiltrerar så småningom även övriga organ i kroppen. För att förstå hur det hela fungerar är det bra att kunna lite grundfakta:

Alla blodkroppar härstammar från en viss sorts celltyp i benmärgen, stamcellen. Genom upprepade delningar blir cellerna alltmer specialiserade på sina uppgifter.

De röda blodkropparna har hand om syretransporten från lungorna till kroppens alla vävnader, medan de vita blodkropparna har hand om vårt försvar mot infektioner. Blodplättarna är nödvändiga för att förhindra blödningar. Det finns två huvudgrupper av vita blodkroppar: lymfocyter och granulocyter. Bland lymfocyterna finns det två huvudtyper, nämligen B- och T-lymfocyterna. Andra viktiga blodkroppar är monocyter.

B-lymfocyterna tillverkar antikroppar som känner igen och försvarar oss mot infektioner och T-lymfocyterna kan binda till sig och döda celler som är skadliga för oss.

Det typiska för akut lymfatisk leukemi är att en viss sorts omogna celler som framför allt finns i benmärgen lyckas växa till och expandera och hämmar samt tränger undan den friska benmärgen.

De första symtomen beror vanligtvis på att man saknar frisk benmärg och visar sig i trötthet, blekhet, blodbrist, ökad infektionskänslighet och blödningsbenägenhet.

Behandling

Behandlingen riktar både in sig på själva sjukdomen och mot de komplikationer som sjukdomen leder till. Hörnstenen är dock cytostatikabehandling - som botar många helt. Ibland kompletteras den också med strålbehandling mot de delar av kroppen där cytostatika har mindre bra effekt.

Valet av cytostatika och längden på behandlingen skiljer sig mellan de olika typerna av ALL.

Vissa ovanliga högriskformer kan ofta behandlas framgångsrikt med en transplantation av benmärg eller stamceller från blod.

Transplantationen gör det möjligt att genomföra en ovanligt intensiv behandling med strålning eller cytostatika. Tekniken går ut på att slå ut patientens egen benmärg med cellgifter, varpå patienten räddas med friska stamceller genom transplantation. Detta ger samtidigt en immunologisk behandlingseffekt. Dessa stamceller kan komma från en givare, helst från ett syskon med samma vävnadsantigen som patienten eller från patienten själv.

Bättre prognos

Prognosen har blivit betydligt bättre under senare år, tack vare en bättre diagnostik och en allt effektivare behandling. Idag överlever cirka 80 procent av barnen som får ALL.

Orsaken till sjukdomen är okänd. Det är troligt att ett flertal faktorer samverkar där även ärftlig benägenhet kan ha betydelse. Vad som startar processen vet man inte.

Akut lymfatisk leukemi förekommer över hela världen. Men hur vanliga de olika varianterna är verkar skilja sig åt. Dessa frekvensskillnader kan vara såväl geografiska som etniska.

Av ALL är varianten hyperdiploid leukemi, den extra behandlingsvänliga typen, vanligare i de nordiska länderna än i Mellaneuropa, USA och Asien. Norden har också lägre frekvenser av de med kromosomanalys identifierade högriskgrupperna. Men om detta beror på att vi har en mycket noggrann kartläggning av samtliga patienter jämfört med t ex USA vet man inte.