Vårdteamen kring de cancersjuka barnen uppmuntrar sina patienter att röra på sig. De vet att det är positivt och att barnen mår bra av det. – Det är sällan något problem. De flesta barn har spring i benen, konstaterar Margareta af Sandeberg på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm.Fysisk aktivitet är bra för välbefinnandet och kroppen, menar Margareta af Sandeberg, konsultsjuksköterska inom barncancervården, och hennes kollegor, dels för att ”komma upp ur sängen” och få igång kroppen efter behandling, och dels för att bli gladare och må bättre. – Det är alltid bra att röra på sig och vi utgår från individen, vad den orkar och vill göra. Aktiviteten måste självklart anpassas till allmäntillståndet, säger hon.Alla barncanceravdelningar har tillgång till motionsredskap som cyklar och styrketräningsmaskiner. På samtliga finns också lekterapi och många har även aktiva tv-spel. – Vi tar in en sjukgymnast till barn som är svårmobiliserade, eller som behöver det efter en operation. Margareta af Sandeberg berättar att barnen nästan alltid rör på sig av sig själva. – De mindre barnen brukar cykla i våra korridorer och föräldrarna springer efter och håller ordning på droppflaskorna. Hur motiverar ni barn som inte vill röra på sig?– Vi lägger upp en aktiveringsplan tillsammans med alla runt barnet. Vi utgår från det barnet tycker om att göra och jobbar utifrån det. Det är viktigt att göra det som är roligt.För de barn som har varit fysiskt aktiva före sin cancerdiagnos är motion ett självklart sätt att komma tillbaka.– Vi har barn som har utövat sporter på hög nivå under pågående behandling. Och det är jättebra, säger Margareta af Sandeberg.I dag finns ingen fastslagen eller gemensam strategi inom svensk barncancervård för hur vården ska uppmuntra barnen att röra på sig. Margareta af Sandeberg och hennes kollegor menar att det heller inte är nödvändigt. – Vi uppmuntrar barnen och det fungerar, säger hon. Men jag ser fram emot mer klinisk forskning kring hur fysisk aktivitet påverkar barn med cancer. Text: Malin Byström