Patientanknytning är vår ledstjärna

Det är forskning med en tydlig barnonkologisk och patientnära anknytning som väcker forskningsnämndens intresse när det är dags att dela ut Barncancerfondens forskningsanslag.

– Vi är glada att vi har kunnat dela ut 50 miljoner kronor i forskningsanslag i år, trots de dåliga tiderna, säger Håkan Mellstedt, professor i onkologisk bioterapi och ordförande i Barncancerfondens forskningsnämnd.

Till skillnad från bland andra Vetenskapsrådet ger Barncancerfonden mer stöd till klinisk och translationell forskning, som bygger på nära och ömsesidigt utbyte med konkreta vårdfall, och mindre till grundforskning.

– Vi tror att framtidens forskning bygger på ett samarbete mellan den kliniska världen, där patienterna finns, och laboratorierna. Patientanknytningen är vår ledstjärna när vi gör våra val. Alla projekt följs noga upp av nämnden, som bland annat går igenom hur många och i vilka publikationer forskargrupperna har publicerat sina resultat.

– Det är bara de som visar bra resultat som får förnyade anslag, säger Håkan, som inte kan påminna sig några större felsatsningar genom åren.

– Visst kan man önska att det ska gå lite fortare ibland, men forskning tar tid. Allt måste prövas även om det inte alltid leder till det resultat man önskat.

Det han hittills är mest nöjd med är satsningen på det nationella barnonkologiska registret. Här samlas all data, inklusive vävnadsprover, från cancersjuka barn. Registret är ovärderligt såväl för forskningen som för vilka behandlingsprinciper som ska följas vid olika sjukdomar. Det är mycket tack vare registret som behandlingen av till exempel barnleukemier nått så stora framgångar de senaste 10–15 åren. Håkan, som själv har mött många barn med cancer under sin långa karriär, hoppas att registret snart ska kunna användas på ett nytt sätt.

– Jag hoppas att vi ska kunna följa upp sena biverkningar hos personer som har haft barncancer. I dag vet vi att de kan få olika symptom i vuxen ålder, men vi vet inte riktigt varför eller hur vi ska kunna hjälpa dem på bästa sätt. Det här är ett jätteviktigt område. Min förhoppning är att vi ska kunna skapa en organisation för att hitta dessa patienter, samla kunskap om dem och göra analyser, så att vi på ett tidigt stadium kan se vilka barn som riskerar biverkningar senare i livet. 

Text: Evelyn Pesikan