Fyra frågor till äldre- och folkhälsominister Maria Larsson

1. Varför har inte alla barn i Sverige rätt till hemsjukvård?

SVAR: En enkätundersökning från Socialstyrelsen visar tydligt att det har skett en utveckling mot att allt mer avancerade hälso- och sjukvårdsinsatser utförs i den enskildes hem. Landstingen har det huvudsakliga ansvaret för hur hälso- och sjukvården ska utföras och organiseras, inte staten. Detta kan medföra att det finns skillnader i hur landstingen väljer att organisera vården.Oavsett hur vården organiseras måste sjukvårdshuvudmännen följa hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om att vården ska vara av god kvalitet, tillgodose patientens behov av trygghet, vara lättillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, med mera.

2. Hur ska man undvika att barn hamnar mellan stolarna när det finns olika huvudmän?

SVAR: I en del län har man efter överenskommelse mellan respektive landsting och kommuner överfört ansvaret för hemsjukvården. Därför är det viktigt att huvudmännen fortlöpande bevakar konsekvenserna av den överenskommelsen. Regeringen följer frågan kontinuerligt och föreslår förändringar (se svar fråga 3).

3. Vad gör regeringen åt detta?

Maria LarssonSVAR: Vi arbetar aktivt för en ökad kommunalisering av hemsjukvården. I lagrådsremissen ”Värdigt liv i äldreomsorgen” som regeringen beslutade den 21 januari 2010 gör regeringen bedömningen att en nationell samordnare bör tillsättas. Denna får till uppgift att bland annat stödja landsting och kommuner i den fortsatta processen med överförande av hemsjukvårdsansvar från landstingen till kommunerna. Frågor om överenskommelser om ändrat huvudmannaskap för hemsjukvård av barn är en del i ett sådant uppdrag. I uppdraget ingår även att överväga om kommunerna ska ges befogenhet att anställa läkare till sin hälso- och sjukvård.

Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister

 

4. Hur ser ni på Barncancerfondens förslag att göra landstinget ansvarigt för all hemsjukvård för barn?

SVAR: Erfarenheter visar att hemsjukvård sköts bättre i kommunal regi. När det handlar om förlängd sjukhusvård i hemmet, så kallad avancerad hemsjukvård i hemmet (ASIH), ska dock landstingen vara fortsatt ansvariga.

Olle Björks kommentarer:


Men var finns barnperspektivet?

1 Jag känner inte till Socialstyrelsens enkätundersökning, men ställer mig frågande till om den verkligen refererar till hemsjukvård för barn. Visst är det så att staten inte är ansvarig för vården, men staten är de facto övergripande ansvarig för hur vården organiseras.

2 Det absolut viktigaste är att få en tydlig huvudman för hemsjukvården, så att alla vet var de ska vända sig och ingen kan peka på någon annan. Först då slipper vi risken att någon hamnar mellan stolarna. I dag är det dock så att det på vissa platser finns sjukhusansluten avancerad hemsjukvård för barn. Och överförs huvudmannaskapet på kommunerna kvarstår problemet på dessa platser. Frågan förblir: var tar landstingets ansvar slut och var börjar kommunens?

3 Att en nationell samordnare ska tillsättas är bra. Men det är tydligt att regeringens perspektiv ligger på äldreomsorgen. Jag undrar om barnen finns med i planerna och om den nationella samordningen kommer att omfatta även dem?

4 Eftersom det i dag inte finns några erfarenheter från kommunal hemsjukvård för barn är det tydligt att regeringen även här refererar till vuxenhemsjukvården. Men det viktigaste för Barncancerfonden är som sagt att huvudmannaskapet blir tydligt – vem som får det är av underordnad betydelse.

Vad tycker du?

Gå in och diskutera hemsjukvården och de cancersjuka barnens situation: barncancerfonden.se/Diskutera.