Får barn inte vara barn längre? Den frågan började ältas i pressen efter Carl Hamiltons bok ”Det infantila samhället” vilken kom ut i somras. Jag har tyvärr inte läst boken men följt artiklarna i Dagens Nyheter som den gav upphov till. De har handlat om en ny infantil föräldra-generation som förväntar sig att barnen ska ge dem trygghet i stället för tvärtom. Om kommersiella krafter som lockar ungarna till passiv konsumtion av plastigt sex. Om att all barnens tid är schemalagd vilket gör att de lider av stress och depression.
Om att de tröstäter, rör sig för lite och får åldersdiabetes som sjuåringar. Om att de sitter isolerade från varandra framför dokusåpor eller dataspel. Om pedagoger som varnar för att den kultur som förts vidare från den förra generationen barn till nästa genom fri lek riskerar att dö ut.
Deprimerande. Jag blev tvungen att åka ut till en av våra multikulturella förorter för att trösta mig. På gårdarna där vimlar det nämligen av barn som leker fria lekar, precis som om ingenting har hänt.
För den som inte har tänkt på att en sådan ”fri lekkultur” verkligen existerar, rekommenderar jag en titt på en tavla av Pieter Bruegel, målad 1560, där det myllrar av lekande barn. Den är en riktig rysare, fast då menar jag i positiv bemärkelse.
Bruegel har dokumenterat minst hundra olika lekar. Man ser medeltida barn hoppa hage, spela kula, blåsa såp-bubblor, klä ut sig, rulla tunnband och så vidare. Precis som vi gjorde på 1940-och 50-talen när jag var liten, och som förortsbarnen fortfarande gör, tack och lov.
Det är barnens alldeles egna kultur. Det sägs att be-greppet ”barndom” inte fanns på Bruegels tid. Barn fick inte vara barn utan förväntades arbeta och uppföra sig vuxet. Men vem vet, ungarna på Bruegels tavla kanske var mer jämlika än våra barn? Och bevisligen fanns tid för lek.
Vi tar för givet att våra barn har det bättre än förr just för att vi låter dem ha en ”barndom” då de slipper arbeta. Men min värsta oro som mor var att ungarna skulle dra runt sysslolösa på stan.
Har ni läst statistiken som visar att grabbar mellan tio och tretton råkar ut för de flesta olyckorna? Eller begår sina första kriminella handlingar? Det fanns en period när jag, halvt på allvar, pläderade för att vi skulle öppna fabriker eller vad som helst med barnarbetare på sommarloven, eftersom alla lagom jobb var bortrationaliserade redan då på 70-talet.
På min tid fanns massor av sommarjobb, själv gallrade jag betor på fälten i Skåne. Vilken känsla det var att visa mamma att jag hade tjänat en slant och att de räknade med mig i betfälten. Den största faran för barn är att de inte får känna sig delaktiga eller nyttiga, det är jag säker på.
Cecilia Torudd
Cecilia Torudd föddes i Lund 1942. Hon har utbildat sig på Konstfack. Under många år har man kunnat följa hennes figurer i KamratPosten, bland annat i serierna ”Familjeliv” och ”Karl-Putte”. Sitt stora genombrott fick Cecilia Torudd med ”Ensamma mamman”, när den gick som serie i Dagens Nyheter.
Cecilia Torudd har också illustrerat många barn-böcker. Tillsammans med Siv Widerberg har hon till exempel gjort bilderböckerna om daghemmet Rödmyran, och ”Flickan som inte ville gå till dagis”.Väcker krönikan tankar eller frågor som du vill dela med dig av? Skriv gärna en rad till redaktionen@barncancerfonden.se.
