I TIO SEKUNDER är han tyst som muren när vi kommer hem till huset i Järfälla. Sen får Elias fart på både munnen och benen.
Och fastän han emellanåt blir yr, och pappa försöker få honom att ligga ned och vila, studsar han upp efter bara några sekunder för att visa någonting nytt. Det är mycket som händer när man är fyra år och en massa dagar. Den nionde juli blir Elias fem år, och om inte hela familjen åker till Öland blir det kalas hemma i trädgården. Då kommer farmor, mormor och morbror med lillkusin Alva, ett år, och äter jordgubbstårta.
I födelsedagspresent önskar han sig cd-skivor. Han har redan massor och musikintresset har han ärvt av pappa som är musiker.
Elias framför tjänstvilligt sina favoritlåtar så att jag ska förstå vilka de är. Och när han sjunger hela ”La Dolce Vita” från melodifestivalen och dessutom kan koreografin, så vet jag att jag har fått den första intervjun med en kommande småstjärna.
Förutom mamma och pappa har Elias två bröder, Mattis och Daniel. Mattis, 10 år, är inte hemma när vi kommer på besök. Han är på friidrottsskola, men Daniel, 7 år, följer intresserat vår framfart.
Elias spelar mycket spel. Hela huset är fullt med spel; så fort man öppnar en låda eller kikar in i ett skåp hittar man spel. Men om ingen annan i familjen är på humör för en omgång av Färgtåget, spelar han ensam på datorn. Anki och Pytte är Elias favoritspel, eller ishockeyspelet på Playstation.
Annars är han en fotbollskille. Han säger att han älskar fotboll och berättar att han hejar på Djurgården. Och AIK. Vi övar lite i trädgården före lunch och Elias gör mål på mål. Emma, bästa kompisen på dagis, vill gifta sig med Elias. Hon väntar fortfarande på svar. Elias har inte bestämt sig, men har redan meddelat att hur som helst så följer mamma med vid eventuellt giftermål.
Elias gör pärlplattor på löpande band. Det är nästan det roligaste som finns och går dessutom att tjäna pengar på. Det finns 150 kronor i portmonnän just nu. Men det ska bli 1 000 kronor när alla pärlplattor är sålda. Kundgruppen består främst av farmor, mormor och morbror. Ju större plattor desto mer betalt, men så tar de också längre tid att göra. Ibland till och med ett par dagar, berättar Elias. Vi räknar pengarna igen, fem tjugor och en femtiolapp, det är många pärlplattor kvar till tusen.
De dagar Elias måste vara på sjukhus brukar gå ganska bra. Både att få behandling och ta blodprov fixar han, och pappa tror att hans glada humör hjälper honom mycket. Men ibland när Elias måste träffa en doktor kan han plötsligt resa på sig och krasst meddela: Nu går jag!Victoria Wahlbergredaktionen@barncancerfonden.se
I januari i år konstaterades att Elias har en tumör i hjärnan som trycker på synnerven. Det betyder att hans syn är nedsatt till 5 procent på ena ögat och till 30 procent på det andra ögat. Elias svarar bra på medicineringen och hans tumör har till och med minskat. Nu gäller det att hålla tumören i schack.