”Tänk om dygnet hade fler timmar”

OM EMELIE LUNDSTEN hinner med 7.23-tåget kan hon vara i skolan redan klockan 8. Men ibland tar det emot att kliva upp.

– Jag sitter uppe alldeles för sent på kvällarna, säger hon och skrattar. Tänk om dygnet hade fler timmar. Det är så mycket jag vill hinna med.

Emelie Lundsten, 18, läser andra året på gymnasieprogrammet Barn och Fritid. Varje dag pendlar hon mellan hemmet i Lindome och skolan i Mölnlycke. Emelie är inte den som sjunker ned i tv-soffan efter en jobbig dag. Mest troligt är att hon tar itu med någon hemuppgift. Ifall läraren delar ut en stencil lånar Emelie hellre hem hela boken från biblioteket. Varför göra saker halvhjärtat? Hon är ju i skolan för att lära.

Sedan ska hon hinna med allt som är roligt: familjen och kompisarna hemma i Lindome, pojkvännen Per från Mölndal, Barncancerföreningen i Västra Sverige och träningen. Det brukar bli tre eller fyra pass i veckan, enda sättet att bli av med överskottsenergin, säger hon.

– På vintern spelar jag bandy tre kvällar i veckan, mest för att jag tycker så mycket om att åka skridskor. Men det kan vara kämpigt med all träning, särskilt som vi tjejer får de sämsta istiderna.

Trots sitt späckade schema svämmar Emelie nästan över av entusiasm. Kalla det livslust.

– När jag har bestämt mig för att klara av något så kan jag kämpa väldigt hårt. Jag har en inre styrka som kanske har att göra med att jag hade leukemi som barn. Jag ser nog livet på ett annat sätt än de flesta. Jag funderar mycket och vill förstå varför saker är som de är. På så sätt är jag djup. Jag vill veta vad livet går ut på.

I gymnasieutbildningen ingår praktik ute på förskolor. Omgiven av spralliga femåringar går Emelies tankar ofta till de egna barndomsåren.

– Jag har upptäckt att barn gör en massa roliga saker. Jag har tyvärr inga roliga minnen från den tiden. Jag minns bara sjukhuset och behandlingarna. Men det var längesen och jag har haft en otrolig tur. En del tjejer som drabbas av samma sjukdom senare i livet blir utan mens och får kanske inte barn.

Michael Masoliver
redaktionen@barncancerfonden.se